Igår planerade jag in en rejäl dos lunchträning. Ja, sådär som alla välbetalda tjänstemän gör. Jag är ju min egen chef så kalenderutrymmet fanns.
Efter en segdragen snuva var det dags att kavla upp ärmarna och se om lungora var med på tåget. Isiga Göteborgsgator inbjuder inte till rusande löpning numera och Bores kyla var lite väl utmanande för halvtrötta lungor. Så det var med blandade känslor som jag stegade upp på gymmets löpband.
I vanliga fall ogillar jag starkt att springa i denna konstgjorda träningsmiljö. Som en uppbåsbar Barbara eller nåt...Mina fötter vill känna sann natur under sulan för att kroppen ska tända till. Men mitt "nya"lätta löpsteg verkade hitta glädjen även på det mekaniska löpbandet.
Så med Tingsek i lurarna sprangs en halvtimme i ren och skäreufori! Sedan sa min hälsominister att det kunde räcka. I smyg stegade jag till roddmaskinen och drog en halvtimme med lätt motstånd och andningens meditativa kraft infann sig. Om shanti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar