Grattis på min födelsedag!

Idag har jag firat min födelsedag på bästa sätt: en heldag med familjen, solen, grönskan och varat. Det blev en brokig mix av ljuvligt solnjut, effektivt trädgårdsröj, ungars olidliga gnäll och guldkantade familjemåltider.

Visst är det ibland och ofta tålamodsprövande att för typ åttonde veckan åtnjuta sommarlov med kids och familj. Mängden gnäll och tjat överskrider sedan länge alla hälsosamma gränstal. Men när lugnet lagt sig är det känslan av tacksamhet som går segrande ur dagens hetta. Skulle tro att det är kodat i människans natur att vi ska bygga vidare vår tillvaro på hållbara värden och kvaliteter.

Att fira födelsedag är att uppmärksamma och hylla livets födelse och ständiga rörelse i tid och rum. År läggs till år och kroppens biologiska klocka tickar vidare. Varje stund utmanar så till vida att nuet inte låter sig fångas in så enkelt - särskilt inte när två sommarlovspigga kids böljar fram och tillbaka mellan känslokartans alla hållplatser. Så i pauserna mellan tjat och gnat, lek och utfodring torkar jag av köksbordet, kysser min man och samlar ihop mitt vara, min kropp, min tanke och mitt medvetande, för att med kvalitet färdas längs livets tidlinje en liten stund, ettögonblick.

Livet är en rad med NU som beroende på stundens förutsättningar hanteras med realismen som verktyg.
Att fylla år är att bunta ihop det som varit och med blicken måtta framtidens möjliga sträckning - att hylla sitt liv för en stund helt enkelt, och påminna sig själv om att stunder av lycka och stunder av olycka tillsammans tvinnar det som kallas liv. Grattis på min födelsedag!  

Expansion

Det är dags att ta steget in i nästa fas. Mitt lilla företag ANNAS MANNA växer.
Pärmarna börjar bli svåra att stänga, kundkretsen växer och jag tar steget in i en ny egen lokal.
Att driva företag enbart i hemmamiljö är ett avslutat kapitel.
Till hösten är det dags att gå till jobbet - och då pratar vi om en promenad på ca 3 minuter för att komma till företagets lilla huvudkontor.
Men än är det väggar som ska målas och tapetseras, en hemsida som ska bli lite mer informativ, kurser och workshops som ska säljas in och lite annat fix....

Men först ska jag ha en veckas semester tillsammans med familjen. Expansion kräver uppladdning och inandning. Så imorgon förmiddag sätter jag mig i Forden och rullar till fjälls. Där ska jag äta färska hjortron, tävla multisport, cykla downhill, fira bröllopsdag och leka helhjärtat med mina barn.

När jag kommer hem ska jag växa vidare.
Går på magkänsla och håller ödmjukt tummarna för att min satsning ska falla i god jord även denna gången.
Jag tror på det jag gör och gör det jag tror på.

Kram Anna

Att ge är att få

Jag har aldrig varit en postmodern karrärist såtillvida att jag aldrig vässat mina armbågar för att vinna gunst och titlar. Nä, jag  vill göra karriär med väl förankrade fötter, ett starkt hjärta och med huvudet högt.
Numera gör jag det jag står för, tror på och brinner för.
Det är min övertygelse i detta nu att det här årets utmaningar och möjligheter är det bästa för mig och framför allt för min omgivning nu och på längre sikt.

Nuförtiden gapar mitt lönekonto tomt när månaden närmar sig sitt slut men det behöver aldrig svälta.
Varje dag fyller jag med närvaro och livskvalitet och när dagen är slut känner jag mig rikast i världen!

Att ge är att få.
För att kunna ge måste kropp, själ och hjärta vara i balans.
Med lite omprioriteringar, tålamod och en gnutta disciplin så går det vägen.
Varje dag är en utmaning och en gåva.

Löpbandseufori

Igår planerade jag in en rejäl dos lunchträning. Ja, sådär som alla välbetalda tjänstemän gör. Jag är ju min egen chef så kalenderutrymmet fanns.

Efter en segdragen snuva var det dags att kavla upp ärmarna och se om lungora var med på tåget. Isiga Göteborgsgator inbjuder inte till rusande löpning numera och Bores kyla var lite väl utmanande för halvtrötta lungor. Så det var med blandade känslor som jag stegade upp på gymmets löpband.

I vanliga fall ogillar jag starkt att springa i denna konstgjorda träningsmiljö. Som en uppbåsbar Barbara eller nåt...Mina fötter vill känna sann natur under sulan för att kroppen ska tända till. Men mitt "nya"lätta löpsteg verkade hitta glädjen även på det mekaniska löpbandet.

Så med Tingsek i lurarna sprangs en halvtimme i ren och skäreufori! Sedan sa min hälsominister att det kunde räcka. I smyg stegade jag till roddmaskinen och drog en halvtimme med lätt motstånd och andningens meditativa kraft infann sig. Om shanti!

Pensionsförsäkring

Ja, men då sitter man här på andra sidan och gräset är så grönt som det kan bli. Emellanåt känner man sig som en vingklippt flykting som tagit sig vatten över huvudet och mist sin inarbetade yrkesidentitet, men så påminner jag mig själv om att det faktiskt är drömmen jag lever. Det är absolut ingen dans på röda rosor, men  jag är så glad i hjärtat och förvånas ständigt över att tanken sprudlar och spinner tankevävar att somna mjukt i.

Jag gör inte den här satsningen för att kunna fylla plånboken till bredden. Oj nej! Jag tackar ödmjukt min man för hans lugn, tålamod och förståelse. Det här är min pensionsförsäkring: att leva  fullt och äkta, att vara lojal mot mig själv och min familj, att hylla och respektera livet, att ta hand om den kropp jag färdas i. Och i slutänden kanske mina val och min väg kan inspirera andra till att våga välja lite mer med hjärtat.

Så till alla som pratar om kvinnofällor och livspussel: i vår del av världen skapar vi många gånger problem som i grunden är onödiga och bara medför onödigt lidande. Investera i nuet och varat och se över dina valmöjligheter. Lyft blicken, hoovra en stund och bjud med dig själv och dina visioner när det är dags planera placeringar med din bankman. Hållbar utveckling är mer än ekonomisk tillväxt.

Rock'n roll och halleluja!

Idag var det dags för informell och trevlig överlämning av min väl ingångna tjänst. Träff vid Espresso House på Kungsgatan. "Jag har brun jacka och svart mössa på mig". Kändes som att vänta på en blind-date. Lite fika och prat senare kunde jag med värme konstatera att min ersättare är både trevlig och klok, så bildningens upplysande hjul lär snurra vidare fram genom våren och snåren.

Advent betyder ankomst. Dagarna blir mörkare och midvintermörkret når sitt absoluta klimax. Messias efterlängtade födelse predikas och löftet om pånyttfödelse lindas in och placeras i krubban. Vikingarna blotade med förhoppning om att få återse solen i sin fulla värmande glans. Idag blev det så definitivt. Ett beslut och ett löfte håller på att bli verkställt. En cykel finner sitt slut för att rulla in i ett nytt flöde och ett nytt varv. Tiden rullar på. Känner mig tre ton lättare och fick sova tupplur bara för att landa i känslan av att vara en bantad version av ett tyngre jag. Låt den sista gungande veckan rulla in. Sedan vidare mot längre dagar och kortare nätter.

Det där med jul känns på riktigt i år! Äkta och innerligt. Julen smakar tacksamhet, doftar gemenskap och låter ödmjukt. Inga pengar i världen kan tillfredställa mina sinnen. Året som gått har varit en sjuhelvetes resa fylld av skärseld, hjältedåd, förtvivlan, insikter och mirakel. Ingen turbin i världen kan skapa den kraft som rinner i kölvattnet av det som blev. Och så länge som tårarna tvättar och hjärtat slår med värme i det som är, har varit eller ska bli så kan sinnet njuta av det överdådiga livet erbjuder. Rock'n roll och halleluja!  

Naturens betydels

När man släpper ratten kan man hamna precis var som helst. Det stadiga välbeprövade tio-i-två-greppet höll på att föra mig i diket. (Vetenskapliga studier har dessutom visat att 13.50-greppet är direkt skadligt om krock-kudden löser ut.)

Nåväl. Det häftiga är att livet har en tendens att i frisläppt läge ta den mest naturliga riktningen, medvetet eller omedvetet. Så när den julpudrade vardagsrutinen hittar små andningshål så händer spännande saker. Små tankefoster knackar på och kräver omedelbar uppmärksamhet. Så häromdagen ledde det ena (Google-sökning på grönt entreprenörskap) till det andra (hamnade hos SLU i Alnarp) och i veckan landade ett paket i brevlådan med boken Naturupplevelse och hälsa. Detta är en bok där forskare och entreprenörer vid SLU i Alnarp delar med sig av kunskap och erfarenheter kopplat till naturupplevelser och hälsa.

Först idag har det bläddrats och lästs några sidor i boken och med ens känns det som att cirkeln är sluten. Efter att ha läst utdrag ur hortonomen Johan Ottosons avhandling om naturupplevelsen betydelse inser jag att mina yoga- och ayurvedastudier har hittat nordisk jord att frodas i och sakta men säkert börjar jag se allt tydligare vart yogan, massagen och mina pedagogiska erfarenheter ska leda mig. Visionen är solklar! Nu handlar det om att få till det där praktiska som samtiden kräver...

Den 23 december skriver jag in mig hos Arbetsförmedlingen för att när nyårsraketerna viner skåla in det nya året och det nya livet. Det får bära eller brista. Jag måste följa mitt hjärta, som just nu mest längtar efter en soldränkt skog att springa långlopp i.
Nämen då var det dags att förbereda barnkalas med skattjakt och pizza. Det blir sällan långtråkigt :)