Rock'n roll och halleluja!

Idag var det dags för informell och trevlig överlämning av min väl ingångna tjänst. Träff vid Espresso House på Kungsgatan. "Jag har brun jacka och svart mössa på mig". Kändes som att vänta på en blind-date. Lite fika och prat senare kunde jag med värme konstatera att min ersättare är både trevlig och klok, så bildningens upplysande hjul lär snurra vidare fram genom våren och snåren.

Advent betyder ankomst. Dagarna blir mörkare och midvintermörkret når sitt absoluta klimax. Messias efterlängtade födelse predikas och löftet om pånyttfödelse lindas in och placeras i krubban. Vikingarna blotade med förhoppning om att få återse solen i sin fulla värmande glans. Idag blev det så definitivt. Ett beslut och ett löfte håller på att bli verkställt. En cykel finner sitt slut för att rulla in i ett nytt flöde och ett nytt varv. Tiden rullar på. Känner mig tre ton lättare och fick sova tupplur bara för att landa i känslan av att vara en bantad version av ett tyngre jag. Låt den sista gungande veckan rulla in. Sedan vidare mot längre dagar och kortare nätter.

Det där med jul känns på riktigt i år! Äkta och innerligt. Julen smakar tacksamhet, doftar gemenskap och låter ödmjukt. Inga pengar i världen kan tillfredställa mina sinnen. Året som gått har varit en sjuhelvetes resa fylld av skärseld, hjältedåd, förtvivlan, insikter och mirakel. Ingen turbin i världen kan skapa den kraft som rinner i kölvattnet av det som blev. Och så länge som tårarna tvättar och hjärtat slår med värme i det som är, har varit eller ska bli så kan sinnet njuta av det överdådiga livet erbjuder. Rock'n roll och halleluja!  

Naturens betydels

När man släpper ratten kan man hamna precis var som helst. Det stadiga välbeprövade tio-i-två-greppet höll på att föra mig i diket. (Vetenskapliga studier har dessutom visat att 13.50-greppet är direkt skadligt om krock-kudden löser ut.)

Nåväl. Det häftiga är att livet har en tendens att i frisläppt läge ta den mest naturliga riktningen, medvetet eller omedvetet. Så när den julpudrade vardagsrutinen hittar små andningshål så händer spännande saker. Små tankefoster knackar på och kräver omedelbar uppmärksamhet. Så häromdagen ledde det ena (Google-sökning på grönt entreprenörskap) till det andra (hamnade hos SLU i Alnarp) och i veckan landade ett paket i brevlådan med boken Naturupplevelse och hälsa. Detta är en bok där forskare och entreprenörer vid SLU i Alnarp delar med sig av kunskap och erfarenheter kopplat till naturupplevelser och hälsa.

Först idag har det bläddrats och lästs några sidor i boken och med ens känns det som att cirkeln är sluten. Efter att ha läst utdrag ur hortonomen Johan Ottosons avhandling om naturupplevelsen betydelse inser jag att mina yoga- och ayurvedastudier har hittat nordisk jord att frodas i och sakta men säkert börjar jag se allt tydligare vart yogan, massagen och mina pedagogiska erfarenheter ska leda mig. Visionen är solklar! Nu handlar det om att få till det där praktiska som samtiden kräver...

Den 23 december skriver jag in mig hos Arbetsförmedlingen för att när nyårsraketerna viner skåla in det nya året och det nya livet. Det får bära eller brista. Jag måste följa mitt hjärta, som just nu mest längtar efter en soldränkt skog att springa långlopp i.
Nämen då var det dags att förbereda barnkalas med skattjakt och pizza. Det blir sällan långtråkigt :)

En annan måndag

Idag var det en annan måndag. Med förkylningen fortfarande hängande i näsan tog jag mig till jobbet för att fortsätta där jag slutade. Fick ju avsluta Öppet Hus abrupt i tisdags för att akut åka hem och kurera.

Efter en halvtimme lyckade jag idag  med IT-supportens hjälp logga in i min dator som stått och surrat i en vecka. Bytte till nytt lösenord, i farten blev det med Cap Locks på: mycket säkert men brutalt omöjligt för mig att komma ihåg denna nya finess. Ständig röd rosett runt lillfingret.

Och så vandrade Döden genom korridorerna på jobbet. En fd elev tog sitt liv i helgen och hur hanterar man det? Finns inget sökord med träff och ingen manual som informerar. Det gör så jävla ont att se odödliga tonåringar på allvar upptäcka att döden finns runt hörnet. Jag vänjer mig aldrig och blir heller aldrig riktigt bra på det där med döden. (För visst är det eftersträvansvärt att vara bra på saker nuförtiden.) Idag valde jag aktivt att tappa det där med professionalitet och jobba med ett stort hjärta och varma tårar, trösta i blick och famn och bara finnas. För vad annat går att göra? Med lätt rödgråtna ögon kunde jag sedan ta tag i utvecklingssamtal och annat administrativt arbete. En kopp kaffe och lite fackligt smörjmedel på det? Vardagen kan bli så absurt på nåt sätt, men samtidigt är väl livet i sig självt nyckfullt, oförutsägbart och just absurt.

När dokumentationspapper och snoriga näsdukar landat i sina jobbkorgar så ringer telefonen: dags att gå på jobbintervju! Min ersättare är anställd på papper och nu ska bara jag ha ett jobb som ersätter. Dags att klippa håret och putsa skorna. Dags att se hur plan A tar form. Men helst av allt vill jag skriva världens bästa dystopi tillsammans med min kära vän och kollega, utan att behöva tänka på pensionssparande och fyllnadsinbetalning (eller skatteåterbäring heller för den delen). Vi har en kreativ plan som nog kan funka som bränsle.

Ikväll ville all kreativitet och snorighet helst av allt lägga sig på soffan och krama fina familjen. Men har man sjösatt sin dröm så har man. Då är det bäst att hissa segel och styra skutan i lämplig riktning. Kvällens yoga gick fint tack vara lite nässpej och, vågar jag kalla det rutin?!? Jag verkligen älskar livet på min matta. Yogan gillar min typ. Vi är bra för varandra.

Så det blev en annan måndag idag - en sån där dag med höga berg och djupa dalar - det är väl det som kallas LIVET!

Snoriga dagar i november

Det är snoriga dagar i november och det blev två hemma-dagar på en vecka. Men vad gör väl det. Livet rullar vidare på alla plan och med perspektiv i bagaget så inser man att en förkylning är en skonsam dal.

Ambitionskurvan börjar lägga sig inför nyårets nysatsning. Börjar bli skönt ödmjuk och realistisk och det ger bästa bränslet. Tre dagar utan kaffe gör sitt och fötterna står stabilt i mullen. Bävar för jobb-orkanen som kommer att greppa tag i min verksamhet på måndag, men jag vet ju att det handlar om en månad. Sedan blir jag kanske inte rik, men mycket trevligare.

Har haft en heldag med killarna idag. Skogspromenad, café-fika, bio och fredagsmys i bruna soffan. Som alltid är de en gåva och en plåga. Tiden utan barn utmanade på annat plan, det är nu man lever på riktigt. Vissa kallar det mindfullness, jag kallar det att vara småbarnsmorsa. Och det gillar jag. Så många nya sidor av mig har dykt upp, på gott och ont. Det är nu jag har hejdlöst stoff till den den den fantastiska romanen som ska bli en klassiker. Om Gud vill och galoscherna håller.....

Toppar och dalar...

Ömsom toppar, ömsom dalar. Det är den där tiden på året då man släpar och sliter sig upp för mentala backar för att sedan åka utför i en hisnande okontrollerbar hastighet. Gudarna ska veta att det är snårigt att få till det, men när belöningen allt som oftast glimmar till inser jag varför jag utsätter mig för det här.
Jag älskar obanad terräng och blir paralyserad av asfalterade rutinfåror. Det innebär å ena sidan att man inte gör det så lätt för sig alltid, men å andra sidan så får man uppleva tillvaron i sitt fulla spektrum.

Idag var det allt annat än lätt att lufsa ut i löpspåret. Höstnaken kall natur tillhör inte favoriten. Särskilt inte dagen efter en kött- och vinfiesta. Kroppen var tung och villa borra ner sig i naturen och ruttna. Men jag ger det ofta en kvart så brukar livsandarna spurta runt i blodomloppet och så även idag. När jag nått bergets höjd var kroppen leksfull och sprudlande. Det blev löpning varvat med lekfull yoga och lite trädklättring. Det är en härlig känsla att hänga i knävecken och undra hur man ska ta sig ner, att stå i brygga på den kalla klipphällen eller göra handstående på en sten och inse att om jag trillar så slår jag mig hårt. Psyket skärps när det måste och man inser att kroppen är omtänksam.

Så med risk för att bli idiotförklarad av alla farsdags-kontingenter som lufsade runt i naturen, så lekte jag mig runt i naturen och kom hem med ett fånigt leende på läpparna. Maxad glädje är kort, intensiv, levande och ingen annan människa i världen förstår känslan. Spontan-turer i naturen är grejen - med toppar och dalar....

Höst vid havet

Det blev en höstdag vid havet. Oj vad vi gillar lediga luckor i en ganska hektisk höstvardag. Det kräver sin energi att jobba jobbet, utbilda sig, planera framåt och hinna med familjen. Just nu är min man den stora hjälten och stöttepelaren. Han ger mig utrymme att satsa på mina irrationella instinkter och utveckla återuppväckta intressen som inte låter sig tystas ner. Mina killar förankrar mig i verkligheten. Mitt inre driv vill ofta rusa iväg för att utforska, upptäcka och utveckla. Men mina två små frön vet hur de ska plocka ner sin mor på jorden. Med varm korv i termos och ett paket kakor tog vi oss runt Amundön och livet var så där underbart som det blir i kontrasternas territorium. 

Bästa utsikten!

När temperaturen går mot kallare grader flyttar jag in min yoga-matta i huset igen.

Efter en sommar i friggeboden känns det lite motigt att lämna skogsluften och andas  inneluft.

Men man får välja att se fördelarna. Utsikten är fantastisk. Den stora eken leker med sina färger genom årstiderna. 

Så även om man inte hinner hålla koll på kalenderns numrering, så berättar eken på Jättekullen om tider som gått och tiden som är.

Barnen bästa skolan....

Det viktigaste jag kan, har jag lärt mig av mina barn och ungdomar. 

Varje dag får jag direkt feedback på vad som är väsentligt här i livet. När jag räknar baklänges kan jag konstatera att i många år har jag själv suttit i skolbänken och många år har jag stått framför skolbänken. De mest lärorika åren har varit de som lärare och mamma. Det är när man förväntas predika normen som man reflekterar över normen och skapar djup i sina egna värderingar. En vis indier sa att det är först när man har lärt ut det man lever som man kan leva i det man är. " First you learn it, then you teach it, after that you live it."

Tackar ödmjukast för att få vara mamma och få undervisa (men gudarna ska veta att det är svettigt ibland...).

Studie i kaos

Jag tror att magkänslan hjälpt mig ringa in min framtid. Jag går mycket på känsla nuförtiden och ett steg i taget går i riktning mot nästa projekt. Just nu vägrar jag tysta ner mig själv och tänka rationellt, praktiskt och ekonomiskt. I längden är det trots allt mig själv jag måste trivas med. Och det där ekonomiska får helt enkelt ta och lösa sig bäst det vill.Om jag går vidare imorgon så gör jag det med ett leende ska gudarna veta.

I helgen har jag inlett mitt massör-projekt och det är hur kul som helst. Mina händer är glada när de får massera och jag tror att min ambition och mina förkunskaper inom olika områden kommer att göra mig till en bra massör för den som gillar min stil. Kombon yoga och massage kommer att bli ett vinnande koncept. Och får jag till lite skrivande verksamhet ovanpå det så är lyckan gjord.

Har lagt (för?) mycket tid på att söka jobb i veckan som gått samt misslyckats med att hålla deadline för det redaktionella innehållet i magasinet som jag styr upp. En hög med rättning ligger orörd på jobbet och stresshormonerna har invaderat min kropp. Veckan som gått har varit en studie i kaos. Ibland vet jag inte riktigt vad jag håller på med, men små steg tar mig i rätt riktning. Det krävs kaos för att skapa ordning. Just nu lever jag mitt kaos och hoppas att jag kommer ut på andra sidan med samma flin som skimrar till allt som oftast.

Så jag trotsar kyla och mörker med vantar och cykellampa och ber om tålamod. Det blir bra det här!

Höstglöd

Det blev en makalös helg helt enkelt. Tillbringade hela härliga helgen med min fina vän i ett soligt Skåne och passade i samma veva på att bli moster. Min lillasyster prickade in varm höstglöd och födde en liten kille på den första oktoberdagen. Det firades minsann med tårta och inte ett öga var torrt. Senast det åts tårta vid samma bord var i maj när det var mors dag och även då var alla ögon röda, men av annan anledning. Livets skådespel är oförutsägbart.

Rädsla stänger ute. Kärlek bjuder in.

Fick ett tomt hus att äta frukost i. Barnen hos farmor och farfar och mannen städar upp gårdagens dagisfest. Satte mig i soffan för att slötitta morgon-TV. Det var ett bra tag sedan. Inslagen gjorde mig deprimerad. 11 september. Reportage på ettan om ett moskébygge i Tennesse som förhindras av inskränkta dåligt inkännande högerkristna. Ingen känsla för medmänsklighet där inte. Ren rädsla var drivkraften hos pastorn som viftade med sin bibel och kom med argument som en morgonbris stormar omkull.

Tio år har gått. Fortfarande är världen så svart och vit i vissa läger.

Bläddrade vidare och hamnade mitt i dagens söndagsgudstjänst. Stannade upp ett slag. Fängslades av stämningen. I tablån omnämndes tillställningen som "en nordisk gudstjänst från Sundsvall". Den fångade mig och grep mig, för den var så fylld av kärlek, själ och medmänsklig värme en dag som denna. I mitt stilla sinne förställde jag mig ett möte mellan den amerikanska sydstatspastorn och Anders Wejryd.

Än en gång kunde jag konstatera att det är aldrig religion i sig som är hinder. Det är rädsla som stänger ute. Kärlek bjuder in.

Grön tsunami!

För någon vecka sedan fick mitt skrivprojekt ett arbetsnamn: Bonden är död. Leve bonden! Eftersom hela min varelse är genetiskt präglad av lantbrukarkultur och husmorspraktiskt tänkande så inser jag att det är lika bra att gräva där mina fötter står. Ibland kan det vara jävligt illaluktande och dyngigt på ens ståplats när man kollektivtrafikspendlar och lägger livspussel i storstadsdjungeln. Min omgivning reagerar starkt på min bondiska präktighet och mitt snusförnuftiga lugn när SJ-tåget inte kommer i tid på grund av väder eller mänsklig faktor. Så jag kramar de trädgårdsjordiga morötterna och stövlar runt med Tretorn i den gröna sköna förortsträdgården och tänker att naturens lagar regerar fett.

Jag älskar doften av vårgödsling och anser att varje köttätare ska kunna se sin mat i ögonen. Provocerande - räkna med det! Visst spolar jag bort dyngan och sprutar på lite förförisk parfym vid findukade middagstillställningarna för att passa in i mainstream-samtalen, men i bakhuvudet så VET jag ju vad det är som skapat maten på bordet och hur det påverkar sin omgivning. Mat är politik som gifter sig ofint med    villaförortens tempo och galna överlevnadshälsa. Ofta rör jag välparfymerad runt i matpolitiksgrytan och möts av blickar som ser en utomjordings skepnad. Då tystnar jag till lite grann och smyger diskret med i den CE-märkta mittfåran, för att plocka upp tråden igen vid annat tillfälle när hormonbehandlad vattenmelonen blivit uppäten.

Häromdagen dök hur som helt ännu en våg in i den populärkulturella matdebattens vardagsrum: Fredrik Colting släpper boken Mjölkrevolutionen! som lär upplysa mjölk-Sverige om både det ena och andra. Det svenska mejeriklimatet är i gungning och nu rullar ännu en boll in i leken. För att skapa nytt krävs undergång. Bonden är död. Leve bonden!

Jag fortsätter min resa mot egen utopi. Det kommer kanske inte att göra mig ekonomisk oberoende. Men någon stans är det kunskap om livet som för hållbar utveckling framåt, äkta kunskap som inte är kommersiell och sensationsstyrd. Så jag stoppar fötterna i skorna och springer ut i dagens duggregn och ser vad jag kan lära om livet idag. Det är nåt grönt skönt på gång!

Larmat läge

Ja, vad ska man säga annat än att det var en mycket speciell kurspremiär som gick av stapeln igår. Laddad till tänderna och med intentionen att skapa ett bra första yogatillfälle i den nya kurslokalen gick jag igår kväll hem från Monday Night Yoga med ett tjut i öronen. Det var kanske inte vad jag hade planerat. Lokalens larm kom nämligen att leva sitt eget liv och mina kursdeltagare fick en studie i hur deras yoga-instruktör använder den yogiska tekniken i praktiken. Mitt i passet efter en sekvens med tappra solhälsningar drog larmet igång med buller och bång. Mina yogisar stängde jag försiktigt om och de ombads att andas i lugn och ro en stund. Det visade sig bli närmare 10 minuters andning!

Nå. Jag fick tyst på larmet, sa adjö till vakten och försökte tappert att veva igång mitt välplanerade yogapass som om inget hade hänt. Det blev till att regissera fram ett vattentätt avslut som skulle förlåta det alarmerande missödet. Med andan i halsen och ett strålande leende tackade jag för mig, med en stilla förhoppning om att kursdeltagarna ska kunna skratta åt fadäsen innan det hinner bli måndag igen. First impression lasts!

Biomekanik och kompostkultur

Det finns två saker jag verkligen gått igång på idag: biomekanik och kompostkultur. Udda kan tyckas, men mitt nya val här i livet har släppt loss mina antenner rejält och jag fångar upp enkla ting som blir till kärleksförklaring. Att vara mer lojal gentemot familjen i kombination med ökat fokus på kroppsarbete i form av yoga och trädgårdsarbete får en att bli ödmjuk inför skapelsen. Nyfrälst? Javisst! Det är jag alltid med jämna mellanrum.

Idag lockade det underbara septembervädret ut familjen i trädgården. Vår plan var att vara hemma och rusta trädgården för hösten. Friggebodens ytskick skulle målas, ett plank skulle få färg, en rabatt skulle avvecklas och en söndag skulle förbereda oss för en ny vecka. Ungarna skrotade runt och varvade spontanlek med uttråkning. En hälsosam söndagsblandning helt enkelt. Penseln gick varm och skottkärran flyttade växter och jord. En avslutande tur med gräsklipparen och trädgården ser nu ut som hämtad ur en våt inredningsdröm...typ.

Lunchen fick den lokala pizzerian producera. Idag fanns minsann ingen tid till att stå i köket och koka måltider. Det vara utenjut som gällde och familjemys på gräsmattan. Under tiden som falafelrullen gottade till sig i magen passade jag på att studera lite yoga-anatomi. Imorgon drar hösten yogakurs igång och det var på sin plats att friska upp det biomekaniska minnet. Jag är så otroligt imponerad över kroppens finurlig uppbyggnad. Ju mer jag studerar det, desto mer impad blir jag. Yogan är ett härlig verktyg när det gäller att städa i en obalanserad kropp. Ingen har en standardiserad, "normal" kropp. Alla bär på sina skavanker och obalanser. Och yogan har verktygslådan som finjusterar vardagens snedbelastningar. Oftast är det så lite som krävs för att skapa väl avvägd balans. Det gäller bara att hitta rätt bland alla kroppsdelar och stänga av kommandocentralen lite nu och då.

Frodig grönska kräver näring. Trädgårdens kompost blev idag med en tredje komposteringsstation. Tidigare har systemet byggt på att två komposter ansvarat för ett år vardera, dvs fas ett och två i en två-årscykel. Idag delade jag upp den andra fasen i två delfaser. Den drygt ettåriga kompostmassan(?) vandrade från sin tunna (där fas två påbörjats) till en pallkrage med plasttak, för att där få sin slutbearbetning. Och halleluja vad vacker den blivande kompostjorden var! Luktfri och välberbetad rörde den på sig i bokstavlig bemärkelse. Ja, jag lovar att det var den vackraste komposten jag någonsin sett. Vilket myller av liv! Det måste vara alla fältbiologers våta dröm att få till en sådan kompostkultur. Jag är stolt över daggmaskarnas, gråsuggornas och alla andra mikroorganismers idoga arbete. Jag ska göra allt i min makt för att vinterns slutfas i kompostcykeln ska förbereda fin näring till nästa års odlingsbäddar. Jag drömmer om en grön vår....

Ibland blir jag lite smårädd för mig själv när jag reagerar så starkt på vacker biomekanik och levande kompostkultur, men så inser jag att det nog faktiskt trots allt är jag som är den normala. Jag älskar muskler och mylla. Prylar av plast saknar liv.

Herregud vad det välljuder!

Det hänger lappar lite här och där i Utby med omnejd som erbjuder höstyoga tillsammans med mig och andra yoga-intresserade. Anmälningslistan för höstyogan visar tvåsiffrigt antal. Det bådar gott! Jag satsar och det verkar funka. Ser fram emot måndagens yogapremiär och börjar få till ett upplägg på en bra nivå som ska passa alla. Det är minst sagt en utmaning.

Nu har jag dessutom låtit anmäla mig till höstens massörutbildning. Jag ska bli friskvårdmassör! Till att börja med i alla fall. Det fick bära eller brista. Finansieringen är dock inte helt klar (!!) men jag vet att det löser sig. Eventuella riskkapitalinvesterare som tror på hälsobefrämjande tjänsteföretagsamhet får gärna höra av sig om de vill satsa på ett lågriskprojekt med härlig massage som minimumavkastning. Mitt nummer finns i telefonkatalogen :)

Så det rullar på helt enkelt. Det jobbas på jobbet och dagis- och skolsnurr börjar hitta sin rutin. Jag gillar höstens utmaningar och har som närmaste projekt att få till mina två yoga-satsningar. Parallellt försöker jag hitta ett lärarjobb på deltid. Dessutom har jag en idé om att sälja in mig som frilansskribent. Man kan ju alltid testa och se vad som händer.

Det är många strängar på lyran nu och herregud vad det välljuder!

Lyllo mig!

Lyllo mig! Vilken dag det blev! Just för tillfället befinner sig man, bror, svägerska, svåger och några tusen till på Göteborgs regnvåta gator, springandes. Midnattsloppet går av stapeln och huset i Paradiset invaderas än en gång av medaljhungriga löpare. Brorsan och svägerskan satsade på att kräftskiva lite kvällen innan och min man gick in i sin bubbla, taggad och laddad som aldrig förr. Härligt! Själv har jag gjort mitt för idag och tar gladeligen hand om familjens energiska junioravdelning som drar tunga stockar vid det här laget.

I förmiddags var jag ute och sprang stigfinnartur med favvobruden J. Jag lyckas lura med henne på både det ena och andra livsbejakande äventyret nuförtiden. I somras fick jag upp henne på klätterväggen för att gilla det och idag gjorde vi vår första stigfinnartur tillsammans. Utrustade med karta, vatten och russin stegade vi ut i Vättlefjällsterrängen och njöt av regnet, naturen och solen. När vi lämnade bilen på parkeringen öste regnet ner och åskan bullrade på ganska friskt. Men har man bestämt sig så är det inte så mycket som kan hindra. Vi höll oss borta från blixten och gled fram längs stökiga och blöta stigar. En och annan hade säkert idiotförklarat vårt tilltag: att frivilligt stiga upp i ottan och terränglöpa i värsta (bästa) tänkbara regnoväder. För mig är det en ovärderlig gåva. J briljerade och jag kan skatta mig lycklig som har en äventyrsglad vän. Detta är bara början på något riktigt bra.

Allt eftersom dagarna går så konkretiseras mina framtidsplaner. Att säga upp sig var som att öppna en dammlucka och ut strömmar inspiration, självförtroende, lust och kreativitet i ett härligt flöde till omvärlden Emellanåt får man stänga till så att vardagens plikter får sin tid, men jag är otroligt glad för att jag vågade fatta mitt beslut och att det känns så bra och rätt. Befriande. Ofta frågar jag mig själv när jag slutade lyssna uppmärksamt inåt och låta rutin och rationellt tanke prägla tillvaron. Lika ofta påpekar jag för mig själv att det inte spelar någon roll. Det som varit är historia. Nu är nu.

Min upplevelse är att stress av olika slag skapar blockeringar i systemet och så länge de tillåts dirigera tanketrafiken, blir det mesta förutsägbart, forcerat och tömt på glödande innehåll. Veckan som gick var en stressfylld inskolningsvecka som verkligen plockade fram de sämsta egenskaperna i mig och än en gång blev jag påmind om att jag blir ganska trist när det är ont om tid, sömn och kreativ tanke. Men nu har jag utvecklat en förmåga att gå in som åskådare och rädda upp situationen, jag låter den inte befrukta hela min varelse.

Min lediga fredag blev en välsignelse: heldag med familj och lugnt trädgårdshäng. Dörrar och plank blev målade, barn lekte och fikade, vuxna umgicks över mat och gillade den varma sensommarkvällen starkt. Det enkla livet skapar förutsättningar för blomstring, det stressfyllda bryter ner strukturer.

Så än en gång tackar jag ödmjukt min lyckliga stjärna för att just jag får njuta min starka mammas och företagsamma pappas bondbönor, klappa syrrans böljande gravidmage, kvällsläsa för mina två yrväder, kyssa min förstående energiske man, fika med mina inspirerande bröder och springa stigfinnartur med en favvobrud. Lyllo mig!

Monday Night Yoga!

Solhuset bokat! Jag har fått klart med lokal där höstens yoga kan äga rum. Kursstart den 5 september kl. 19.15-20.45. 8 tillfällen kostar 600 kr. Jag ser verkligen fram emot att komma igång! Inspirerande är ordet!

Nu är den officiella inbjudan till höstens yoga-retreat ihopsnickrad!

Njut hösten i Skåne!

Välkommen till mitt Yngsjö!

Jag älskar det hösten har att erbjuda. Därför bjuder jag in dig att njuta av höstens godsaker i form av mat och avkoppling samt att nyfiket utforska såväl omkringliggande natur som ditt inre landskap.

Helgen erbjuder mjuk yoga, skogs- och strandpromenader, gemensam matlagning, avkopplande meditation och stugmys framför brasan.

Vi håller till i och omkring sommarstugan som ligger i tallskogen nära havet i Hanöbukten.

Min förhoppning är att vi blir en grupp på ca 10 personer som tillsammans stannar upp en helg och tar för oss av livet i form av mat, vänskap och yoga.  

Stanna upp och njut hösten helt enkelt!

När?

Fredagen den 30 september till söndagen den 2 oktober

Var?

I och omkring vår stuga i Yngsjös underbara tallskog strax söder om Åhus och norr om Kivik.                  Adress: Spiggvägen 1 b YNGSJÖ

Vad?

Frisk luft, mjuk yoga, god mat, skogspromenader och stugmys.

Pris?

1200 kr. Inkluderar boende i stugan, aktiviteter samt mat och fika hela helgen.

Boende

I sommarstugan. Det finns 8 sängar. Först till kvarn slipper sova på luftmadrass. Ta med eget sänglinne, handduk och yogamatta

Anmälan!

Mejla till ah.ahlgren@gmail.com eller ring 0709-85 00 57    Senast 24/9!

Betalning sker i förväg till Swedbank kontonr 7370-2833366

Redo för en ny vecka

Söndag kväll och man gör sig redo för en ny vecka. Typ. Ett barn till skolan och ett till dagis. Vad hände egentligen? Nya kurser och gymnasiereformen väntar på skolfronten. Det blir sällan långtråkigt med vardag. För att hitta energi till det som vardagen kräver, gäller det att piffa till vardagen med lite sånt som man verkligen älskar och mår bra av. Ofta tunnas den där piff-kvoten ut efter ett par veckor in i vardagen, men i höst så lyser min nytända lampa solklart vid januarihorisonten!

Idag hanns det med en hel del. Friggeboden har blivit målad ytterligare en bit. Dörren blir röd för att bryta av mot det svarta. Familjen klättrade av sig på klättergymet, hängde och klängde en dryg timme. Dagens triumf var att jag klarade en led som jag jobbat med hela sommaren. Hurra för vit boulderingled! Det firades hos svärmor som fyller år i veckan. Vädret var fantastiskt så det blev härligt grillhäng på deras altan. Älskar soliga augustidagar!

Mina drömprojekt rullar på parallellt. I veckan hoppas jag få klart med yogalokal. Jag satsar stort och hoppas på vinst, dvs att jag ska kunna fylla Solhuset. Det är mycket oklarheter och frågetecken just nu, men jag hoppas på uträtning inom kort. Veckans utmaningar ligger i att försöka lösa finansiering av massagekurs samt slutplanera en möhippe-helg på hemmaplan och en retreat-helg i Yngsjö.

Lugnt och metodiskt kommer jag att dra det i hamn. Det vet jag. Det är ju därför jag vågar satsa. Hela jag skriker efter att få rubba lite rutiner och hoppa runt i obanad terräng. Man vet inte riktigt var man hamnar under resans gång, men målet är relativt klart. Dags för en starta-eget-kurs på det också tror jag minsann...

Breddade planer

Spontant kändes det helt rätt till en början, men så sa något i mig att jag kanske hade gett upp. Men när jag såg på det igen så insåg jag att det här är så bra som det kan bli.

Hur som helst så fick min avskedsansökan idag ett datum för sista arbetsdag. 22 december. Först ville jag såklart helst sluta igår efter att äntligen ha fattat beslutet och gjort slag i sak. Men rent rationellt insåg jag att ett bra avslut är bra på flera sätt.

Lojalitet är min styrka och min svaghet. Det är just lojaliteten gentemot min arbetsplats som gjort det så svårt att lämna in avskedsansökan. Och när jag nu äntligen samlat mitt mod, kanaliserade det in i mitt beslut och kommit till insikt om att det är lojalitet gentemot familjen som bör komma i första rummet så kom arbetsmoralen smygande där igen och satte fälleben på nystartsprocessen. Men då plockade jag fram det jag lärt mig på yogamattan.

Inom den yogiska traditionen betonas vikten av utrymme, space, eter, sfär. Universum består till största delen av just eter, sfäriskt utrymmen där energier existerar i mer eller mindre begripliga former. Det är i utrymmen som energi tar sig olika uttryck i form av vågor på olika frekvens och skapar det vi väljer att kalla ljus, ljud och värme. I yogans fysiska aspekt där man tränar på olika asanas, kroppspositioner, handlar det om att skapa utrymme åt kroppen att utvecklas i positiv riktning genom att stretcha ut, skapa styrka och stimulera cirkulation och flöde i muskulatur, benstrukturer och organ samt att, inte minst, tänja och stabilisera tanken. Ryggraden saknar tex egen blodtillförsel. Den är beroende av rörelse och förlitar sig på att fysisk rörelse i omkringliggande muskulatur ska stimulera produktionen av ledvätska som på så sätt förser ryggraden med näring.

Så det jag vill komma fram till är alltså att även om jag nu kanske kommer att skjuta upp mina planer något längre än vad som var tänkt, så ser jag denna tiden som ett utrymme där rörelse stimulerar näringstillförseln i min ryggrad. Jag är övertygad om att i det utrymme som nu skapats, kommer breddade planer att frodas och bölja och min plan kommer att blir komplett. Det handlar om att skapa rörelse i ett utrymme helt enkelt!

Ett ödmjukt tack!

En helhelgsyogad kropp vibrerar av energi. Det kan jag intyga. Oj, vad många djupa andetag det blev och jisses vad utstretchade höfterna blev. Varenda liten kapillär har haft nöjet att leverera blod med bästa möjliga syremättnad. Snacka om djuprengöring i både kropp och sinne! Mina atomer och tankebanor är i topptrim. Detta tack vare ett gäng fantastiska yogainstruktörer. Så ett ödmjukt TACK till Ulrica Norberg, Mithila Ubayasekara, Anja Bergh, Fredrik Gabrielsson, Jennie Dahlström, Annelie Billing och Jennie Ammilon  för att ni förmedlade ert yogiska uttryck på ett inspirerande sätt.

Yoga handlar mycket om att balansera den energi som gör kroppen levande, att balansera krav på prestation och mentala spärrar, att balansera gas och broms, att stanna upp, lyssna och sortera alla intryck, att mjuka upp det stela och stabilisera det mjuka, att på mattan träna sitt sinne så att man i vardagen har strategier för hur man ska tackla mentalt motstånd.

Idag tog jag tåget till mitt jobb i Vårgårda för att förbereda uppstarten och slutspurten, två oförenliga aspekter kan tyckas, men med yogan som riktmärke handlar det att starta terminen med kraft för att på samma gång avrunda min verksamhet på Sundler med finess och mjukhet. Det jag regelbundet tränar på min matta har jag otrolig nytta av i vardagen. Det är därför jag gillar yoga och väljer att dela med mig av denna finurliga filosofin och metodiken. Det är därför jag väljer att lyssna inåt, släppa greppet en stund för att satsa på det jag verkligen tror på och brinner för. Det är ganska läskigt, men med tänd nattlampa så tror jag att det ska gå vägen.

Det blir en bra höst

Idag bar det av till Varberg och heldag med yoga. Hela kroppen känns alldeles urkramad.
Just nu sitter jag och laddar om inför morgondagens fortsatta yoga-eskapader ackompanierad av killar som spelar  trummor och skriker metal. Ja, det är ett härligt liv man lever. Sällan långtråkigt.

Skickade alldeles nyss in en första jobbansökan. Brevbärare. Skulle passa mig fin fint. Tänk att få trampa runt på en cykel och fajtas med elementen. Vi får se vad det blir. Nästa vecka ska hur som helst höstens yogaverksamhet spikas, för då får jag besked om jag får tillgång till min nya större yogalokal.

Det blir en bra höst, jag känner det på mig!

Som att gallra betorna liksom

I was born and bred in Skåne. Dock inte på Söderslätten, men strax söder om den småländska trädgränsen där sandåsar och blandskog kantar bördig åkermark.

Nåväl. Kom idag att tänka på det här med att luka betor, dvs rensa ogräs och gallra bort en och annan klen beta för att skapa utrymme åt storbetorna. Jag har aldrig själv gått runt och lukat, men har hört många skräckhistorier om att gå i gassande sol och rensa i raderna. Hårt jobb som resulterar i stora frodiga sockerbetor.

Idag har jag rensat litta. Jag sa upp mig från min trygga fasta tjänst för att få mer utrymme att växa på. En och annan svinamålla rycker man ju lite nu och då, men en ordentlig gallring är ett måste för god avkastning.

Bondbönan i mig regerar för tillfället och flertalet trädgårdsmetaforer snurrar i min skalle. Var på ayurveda-föreläsning i Varberg ikväll och lyssnade på Janesh Vaidya. Han liknade lycka vid fjärilar i en trädgård som kommer när blomman slår ut. Men vägen till lycka kräver en tålmodog trädgårdsmästare som metodiskt tar hand om sin planta genom att vattna och rensa ogräs. Först när knoppen slår ut kommer fjärilen flygande för att sedan när blomman vissnar försvinna igen. Och då sår man ett nytt frö.

Åter till sockerbetan. Idag lukas det inte så mycket på Söderslätten. Dagens konventionella odlingsmetoder använder sig av komplexa maskiner som ser till att betraden är lagom luftig och ogräset hålls i schack med lämpligt gift. Det är effektivast så. Men ingen fjäril gillar gift, så jag fortsätter att handgallra min trädgård och hoppas att de vackra fjärilarna ska gilla mina blommor....

Plantor trivs bäst i solen

Jag har en dröm som allt för sällan tillåts ta plats. Den knuffas in i ett litet hörn eftersom den är lite opraktisk att förverkliga. Den kräver en del arbete och många stora modiga steg.

I över ett år har jag trots allt vattnat min lilla dröm där den står i sitt hörn. I detta nu inser jag att den måste få full uppmärksamhet, att den måste ut i ljuset, annars kommer den att vissna och dö, och jag med den.

Så därför har jag tåtat ihop min avskedsansökan. Imorgon är det dags att ge drömmen mer utrymme och näring. Imorgon säger jag upp mig och resten får lösa sig bäst det vill.