Det hänger lappar lite här och där i Utby med omnejd som erbjuder höstyoga tillsammans med mig och andra yoga-intresserade. Anmälningslistan för höstyogan visar tvåsiffrigt antal. Det bådar gott! Jag satsar och det verkar funka. Ser fram emot måndagens yogapremiär och börjar få till ett upplägg på en bra nivå som ska passa alla. Det är minst sagt en utmaning.
Nu har jag dessutom låtit anmäla mig till höstens massörutbildning. Jag ska bli friskvårdmassör! Till att börja med i alla fall. Det fick bära eller brista. Finansieringen är dock inte helt klar (!!) men jag vet att det löser sig. Eventuella riskkapitalinvesterare som tror på hälsobefrämjande tjänsteföretagsamhet får gärna höra av sig om de vill satsa på ett lågriskprojekt med härlig massage som minimumavkastning. Mitt nummer finns i telefonkatalogen :)
Så det rullar på helt enkelt. Det jobbas på jobbet och dagis- och skolsnurr börjar hitta sin rutin. Jag gillar höstens utmaningar och har som närmaste projekt att få till mina två yoga-satsningar. Parallellt försöker jag hitta ett lärarjobb på deltid. Dessutom har jag en idé om att sälja in mig som frilansskribent. Man kan ju alltid testa och se vad som händer.
Det är många strängar på lyran nu och herregud vad det välljuder!
tisdag 30 augusti 2011
lördag 27 augusti 2011
Lyllo mig!
Lyllo mig! Vilken dag det blev! Just för tillfället befinner sig man, bror, svägerska, svåger och några tusen till på Göteborgs regnvåta gator, springandes. Midnattsloppet går av stapeln och huset i Paradiset invaderas än en gång av medaljhungriga löpare. Brorsan och svägerskan satsade på att kräftskiva lite kvällen innan och min man gick in i sin bubbla, taggad och laddad som aldrig förr. Härligt! Själv har jag gjort mitt för idag och tar gladeligen hand om familjens energiska junioravdelning som drar tunga stockar vid det här laget.
I förmiddags var jag ute och sprang stigfinnartur med favvobruden J. Jag lyckas lura med henne på både det ena och andra livsbejakande äventyret nuförtiden. I somras fick jag upp henne på klätterväggen för att gilla det och idag gjorde vi vår första stigfinnartur tillsammans. Utrustade med karta, vatten och russin stegade vi ut i Vättlefjällsterrängen och njöt av regnet, naturen och solen. När vi lämnade bilen på parkeringen öste regnet ner och åskan bullrade på ganska friskt. Men har man bestämt sig så är det inte så mycket som kan hindra. Vi höll oss borta från blixten och gled fram längs stökiga och blöta stigar. En och annan hade säkert idiotförklarat vårt tilltag: att frivilligt stiga upp i ottan och terränglöpa i värsta (bästa) tänkbara regnoväder. För mig är det en ovärderlig gåva. J briljerade och jag kan skatta mig lycklig som har en äventyrsglad vän. Detta är bara början på något riktigt bra.
Allt eftersom dagarna går så konkretiseras mina framtidsplaner. Att säga upp sig var som att öppna en dammlucka och ut strömmar inspiration, självförtroende, lust och kreativitet i ett härligt flöde till omvärlden Emellanåt får man stänga till så att vardagens plikter får sin tid, men jag är otroligt glad för att jag vågade fatta mitt beslut och att det känns så bra och rätt. Befriande. Ofta frågar jag mig själv när jag slutade lyssna uppmärksamt inåt och låta rutin och rationellt tanke prägla tillvaron. Lika ofta påpekar jag för mig själv att det inte spelar någon roll. Det som varit är historia. Nu är nu.
Min upplevelse är att stress av olika slag skapar blockeringar i systemet och så länge de tillåts dirigera tanketrafiken, blir det mesta förutsägbart, forcerat och tömt på glödande innehåll. Veckan som gick var en stressfylld inskolningsvecka som verkligen plockade fram de sämsta egenskaperna i mig och än en gång blev jag påmind om att jag blir ganska trist när det är ont om tid, sömn och kreativ tanke. Men nu har jag utvecklat en förmåga att gå in som åskådare och rädda upp situationen, jag låter den inte befrukta hela min varelse.
Min lediga fredag blev en välsignelse: heldag med familj och lugnt trädgårdshäng. Dörrar och plank blev målade, barn lekte och fikade, vuxna umgicks över mat och gillade den varma sensommarkvällen starkt. Det enkla livet skapar förutsättningar för blomstring, det stressfyllda bryter ner strukturer.
Så än en gång tackar jag ödmjukt min lyckliga stjärna för att just jag får njuta min starka mammas och företagsamma pappas bondbönor, klappa syrrans böljande gravidmage, kvällsläsa för mina två yrväder, kyssa min förstående energiske man, fika med mina inspirerande bröder och springa stigfinnartur med en favvobrud. Lyllo mig!
I förmiddags var jag ute och sprang stigfinnartur med favvobruden J. Jag lyckas lura med henne på både det ena och andra livsbejakande äventyret nuförtiden. I somras fick jag upp henne på klätterväggen för att gilla det och idag gjorde vi vår första stigfinnartur tillsammans. Utrustade med karta, vatten och russin stegade vi ut i Vättlefjällsterrängen och njöt av regnet, naturen och solen. När vi lämnade bilen på parkeringen öste regnet ner och åskan bullrade på ganska friskt. Men har man bestämt sig så är det inte så mycket som kan hindra. Vi höll oss borta från blixten och gled fram längs stökiga och blöta stigar. En och annan hade säkert idiotförklarat vårt tilltag: att frivilligt stiga upp i ottan och terränglöpa i värsta (bästa) tänkbara regnoväder. För mig är det en ovärderlig gåva. J briljerade och jag kan skatta mig lycklig som har en äventyrsglad vän. Detta är bara början på något riktigt bra.
Allt eftersom dagarna går så konkretiseras mina framtidsplaner. Att säga upp sig var som att öppna en dammlucka och ut strömmar inspiration, självförtroende, lust och kreativitet i ett härligt flöde till omvärlden Emellanåt får man stänga till så att vardagens plikter får sin tid, men jag är otroligt glad för att jag vågade fatta mitt beslut och att det känns så bra och rätt. Befriande. Ofta frågar jag mig själv när jag slutade lyssna uppmärksamt inåt och låta rutin och rationellt tanke prägla tillvaron. Lika ofta påpekar jag för mig själv att det inte spelar någon roll. Det som varit är historia. Nu är nu.
Min upplevelse är att stress av olika slag skapar blockeringar i systemet och så länge de tillåts dirigera tanketrafiken, blir det mesta förutsägbart, forcerat och tömt på glödande innehåll. Veckan som gick var en stressfylld inskolningsvecka som verkligen plockade fram de sämsta egenskaperna i mig och än en gång blev jag påmind om att jag blir ganska trist när det är ont om tid, sömn och kreativ tanke. Men nu har jag utvecklat en förmåga att gå in som åskådare och rädda upp situationen, jag låter den inte befrukta hela min varelse.
Min lediga fredag blev en välsignelse: heldag med familj och lugnt trädgårdshäng. Dörrar och plank blev målade, barn lekte och fikade, vuxna umgicks över mat och gillade den varma sensommarkvällen starkt. Det enkla livet skapar förutsättningar för blomstring, det stressfyllda bryter ner strukturer.
Så än en gång tackar jag ödmjukt min lyckliga stjärna för att just jag får njuta min starka mammas och företagsamma pappas bondbönor, klappa syrrans böljande gravidmage, kvällsläsa för mina två yrväder, kyssa min förstående energiske man, fika med mina inspirerande bröder och springa stigfinnartur med en favvobrud. Lyllo mig!
tisdag 23 augusti 2011
Monday Night Yoga!
Solhuset bokat! Jag har fått klart med lokal där höstens yoga kan äga rum. Kursstart den 5 september kl. 19.15-20.45. 8 tillfällen kostar 600 kr. Jag ser verkligen fram emot att komma igång! Inspirerande är ordet!
måndag 22 augusti 2011
Njut hösten i Skåne!
Nu är den officiella inbjudan till höstens yoga-retreat ihopsnickrad!
Njut hösten i Skåne!
Välkommen till mitt Yngsjö!
Jag älskar det hösten har att erbjuda. Därför bjuder jag in dig att njuta av höstens godsaker i form av mat och avkoppling samt att nyfiket utforska såväl omkringliggande natur som ditt inre landskap.
Helgen erbjuder mjuk yoga, skogs- och strandpromenader, gemensam matlagning, avkopplande meditation och stugmys framför brasan.
Vi håller till i och omkring sommarstugan som ligger i tallskogen nära havet i Hanöbukten.
Min förhoppning är att vi blir en grupp på ca 10 personer som tillsammans stannar upp en helg och tar för oss av livet i form av mat, vänskap och yoga.
Stanna upp och njut hösten helt enkelt!
När?
Fredagen den 30 september till söndagen den 2 oktober
Var?
I och omkring vår stuga i Yngsjös underbara tallskog strax söder om Åhus och norr om Kivik. Adress: Spiggvägen 1 b YNGSJÖ
Vad?
Frisk luft, mjuk yoga, god mat, skogspromenader och stugmys.
Pris?
1200 kr. Inkluderar boende i stugan, aktiviteter samt mat och fika hela helgen.
Boende
I sommarstugan. Det finns 8 sängar. Först till kvarn slipper sova på luftmadrass. Ta med eget sänglinne, handduk och yogamatta
Anmälan!
Mejla till ah.ahlgren@gmail.com eller ring 0709-85 00 57 Senast 24/9!
Betalning sker i förväg till Swedbank kontonr 7370-2833366
söndag 21 augusti 2011
Redo för en ny vecka
Söndag kväll och man gör sig redo för en ny vecka. Typ. Ett barn till skolan och ett till dagis. Vad hände egentligen? Nya kurser och gymnasiereformen väntar på skolfronten. Det blir sällan långtråkigt med vardag. För att hitta energi till det som vardagen kräver, gäller det att piffa till vardagen med lite sånt som man verkligen älskar och mår bra av. Ofta tunnas den där piff-kvoten ut efter ett par veckor in i vardagen, men i höst så lyser min nytända lampa solklart vid januarihorisonten!
Idag hanns det med en hel del. Friggeboden har blivit målad ytterligare en bit. Dörren blir röd för att bryta av mot det svarta. Familjen klättrade av sig på klättergymet, hängde och klängde en dryg timme. Dagens triumf var att jag klarade en led som jag jobbat med hela sommaren. Hurra för vit boulderingled! Det firades hos svärmor som fyller år i veckan. Vädret var fantastiskt så det blev härligt grillhäng på deras altan. Älskar soliga augustidagar!
Mina drömprojekt rullar på parallellt. I veckan hoppas jag få klart med yogalokal. Jag satsar stort och hoppas på vinst, dvs att jag ska kunna fylla Solhuset. Det är mycket oklarheter och frågetecken just nu, men jag hoppas på uträtning inom kort. Veckans utmaningar ligger i att försöka lösa finansiering av massagekurs samt slutplanera en möhippe-helg på hemmaplan och en retreat-helg i Yngsjö.
Lugnt och metodiskt kommer jag att dra det i hamn. Det vet jag. Det är ju därför jag vågar satsa. Hela jag skriker efter att få rubba lite rutiner och hoppa runt i obanad terräng. Man vet inte riktigt var man hamnar under resans gång, men målet är relativt klart. Dags för en starta-eget-kurs på det också tror jag minsann...
Idag hanns det med en hel del. Friggeboden har blivit målad ytterligare en bit. Dörren blir röd för att bryta av mot det svarta. Familjen klättrade av sig på klättergymet, hängde och klängde en dryg timme. Dagens triumf var att jag klarade en led som jag jobbat med hela sommaren. Hurra för vit boulderingled! Det firades hos svärmor som fyller år i veckan. Vädret var fantastiskt så det blev härligt grillhäng på deras altan. Älskar soliga augustidagar!
Mina drömprojekt rullar på parallellt. I veckan hoppas jag få klart med yogalokal. Jag satsar stort och hoppas på vinst, dvs att jag ska kunna fylla Solhuset. Det är mycket oklarheter och frågetecken just nu, men jag hoppas på uträtning inom kort. Veckans utmaningar ligger i att försöka lösa finansiering av massagekurs samt slutplanera en möhippe-helg på hemmaplan och en retreat-helg i Yngsjö.
Lugnt och metodiskt kommer jag att dra det i hamn. Det vet jag. Det är ju därför jag vågar satsa. Hela jag skriker efter att få rubba lite rutiner och hoppa runt i obanad terräng. Man vet inte riktigt var man hamnar under resans gång, men målet är relativt klart. Dags för en starta-eget-kurs på det också tror jag minsann...
tisdag 16 augusti 2011
Breddade planer
Spontant kändes det helt rätt till en början, men så sa något i mig att jag kanske hade gett upp. Men när jag såg på det igen så insåg jag att det här är så bra som det kan bli.
Hur som helst så fick min avskedsansökan idag ett datum för sista arbetsdag. 22 december. Först ville jag såklart helst sluta igår efter att äntligen ha fattat beslutet och gjort slag i sak. Men rent rationellt insåg jag att ett bra avslut är bra på flera sätt.
Lojalitet är min styrka och min svaghet. Det är just lojaliteten gentemot min arbetsplats som gjort det så svårt att lämna in avskedsansökan. Och när jag nu äntligen samlat mitt mod, kanaliserade det in i mitt beslut och kommit till insikt om att det är lojalitet gentemot familjen som bör komma i första rummet så kom arbetsmoralen smygande där igen och satte fälleben på nystartsprocessen. Men då plockade jag fram det jag lärt mig på yogamattan.
Inom den yogiska traditionen betonas vikten av utrymme, space, eter, sfär. Universum består till största delen av just eter, sfäriskt utrymmen där energier existerar i mer eller mindre begripliga former. Det är i utrymmen som energi tar sig olika uttryck i form av vågor på olika frekvens och skapar det vi väljer att kalla ljus, ljud och värme. I yogans fysiska aspekt där man tränar på olika asanas, kroppspositioner, handlar det om att skapa utrymme åt kroppen att utvecklas i positiv riktning genom att stretcha ut, skapa styrka och stimulera cirkulation och flöde i muskulatur, benstrukturer och organ samt att, inte minst, tänja och stabilisera tanken. Ryggraden saknar tex egen blodtillförsel. Den är beroende av rörelse och förlitar sig på att fysisk rörelse i omkringliggande muskulatur ska stimulera produktionen av ledvätska som på så sätt förser ryggraden med näring.
Så det jag vill komma fram till är alltså att även om jag nu kanske kommer att skjuta upp mina planer något längre än vad som var tänkt, så ser jag denna tiden som ett utrymme där rörelse stimulerar näringstillförseln i min ryggrad. Jag är övertygad om att i det utrymme som nu skapats, kommer breddade planer att frodas och bölja och min plan kommer att blir komplett. Det handlar om att skapa rörelse i ett utrymme helt enkelt!
Hur som helst så fick min avskedsansökan idag ett datum för sista arbetsdag. 22 december. Först ville jag såklart helst sluta igår efter att äntligen ha fattat beslutet och gjort slag i sak. Men rent rationellt insåg jag att ett bra avslut är bra på flera sätt.
Lojalitet är min styrka och min svaghet. Det är just lojaliteten gentemot min arbetsplats som gjort det så svårt att lämna in avskedsansökan. Och när jag nu äntligen samlat mitt mod, kanaliserade det in i mitt beslut och kommit till insikt om att det är lojalitet gentemot familjen som bör komma i första rummet så kom arbetsmoralen smygande där igen och satte fälleben på nystartsprocessen. Men då plockade jag fram det jag lärt mig på yogamattan.
Inom den yogiska traditionen betonas vikten av utrymme, space, eter, sfär. Universum består till största delen av just eter, sfäriskt utrymmen där energier existerar i mer eller mindre begripliga former. Det är i utrymmen som energi tar sig olika uttryck i form av vågor på olika frekvens och skapar det vi väljer att kalla ljus, ljud och värme. I yogans fysiska aspekt där man tränar på olika asanas, kroppspositioner, handlar det om att skapa utrymme åt kroppen att utvecklas i positiv riktning genom att stretcha ut, skapa styrka och stimulera cirkulation och flöde i muskulatur, benstrukturer och organ samt att, inte minst, tänja och stabilisera tanken. Ryggraden saknar tex egen blodtillförsel. Den är beroende av rörelse och förlitar sig på att fysisk rörelse i omkringliggande muskulatur ska stimulera produktionen av ledvätska som på så sätt förser ryggraden med näring.
Så det jag vill komma fram till är alltså att även om jag nu kanske kommer att skjuta upp mina planer något längre än vad som var tänkt, så ser jag denna tiden som ett utrymme där rörelse stimulerar näringstillförseln i min ryggrad. Jag är övertygad om att i det utrymme som nu skapats, kommer breddade planer att frodas och bölja och min plan kommer att blir komplett. Det handlar om att skapa rörelse i ett utrymme helt enkelt!
måndag 15 augusti 2011
Ett ödmjukt tack!
En helhelgsyogad kropp vibrerar av energi. Det kan jag intyga. Oj, vad många djupa andetag det blev och jisses vad utstretchade höfterna blev. Varenda liten kapillär har haft nöjet att leverera blod med bästa möjliga syremättnad. Snacka om djuprengöring i både kropp och sinne! Mina atomer och tankebanor är i topptrim. Detta tack vare ett gäng fantastiska yogainstruktörer. Så ett ödmjukt TACK till Ulrica Norberg, Mithila Ubayasekara, Anja Bergh, Fredrik Gabrielsson, Jennie Dahlström, Annelie Billing och Jennie Ammilon för att ni förmedlade ert yogiska uttryck på ett inspirerande sätt.
Yoga handlar mycket om att balansera den energi som gör kroppen levande, att balansera krav på prestation och mentala spärrar, att balansera gas och broms, att stanna upp, lyssna och sortera alla intryck, att mjuka upp det stela och stabilisera det mjuka, att på mattan träna sitt sinne så att man i vardagen har strategier för hur man ska tackla mentalt motstånd.
Idag tog jag tåget till mitt jobb i Vårgårda för att förbereda uppstarten och slutspurten, två oförenliga aspekter kan tyckas, men med yogan som riktmärke handlar det att starta terminen med kraft för att på samma gång avrunda min verksamhet på Sundler med finess och mjukhet. Det jag regelbundet tränar på min matta har jag otrolig nytta av i vardagen. Det är därför jag gillar yoga och väljer att dela med mig av denna finurliga filosofin och metodiken. Det är därför jag väljer att lyssna inåt, släppa greppet en stund för att satsa på det jag verkligen tror på och brinner för. Det är ganska läskigt, men med tänd nattlampa så tror jag att det ska gå vägen.
Yoga handlar mycket om att balansera den energi som gör kroppen levande, att balansera krav på prestation och mentala spärrar, att balansera gas och broms, att stanna upp, lyssna och sortera alla intryck, att mjuka upp det stela och stabilisera det mjuka, att på mattan träna sitt sinne så att man i vardagen har strategier för hur man ska tackla mentalt motstånd.
Idag tog jag tåget till mitt jobb i Vårgårda för att förbereda uppstarten och slutspurten, två oförenliga aspekter kan tyckas, men med yogan som riktmärke handlar det att starta terminen med kraft för att på samma gång avrunda min verksamhet på Sundler med finess och mjukhet. Det jag regelbundet tränar på min matta har jag otrolig nytta av i vardagen. Det är därför jag gillar yoga och väljer att dela med mig av denna finurliga filosofin och metodiken. Det är därför jag väljer att lyssna inåt, släppa greppet en stund för att satsa på det jag verkligen tror på och brinner för. Det är ganska läskigt, men med tänd nattlampa så tror jag att det ska gå vägen.
lördag 13 augusti 2011
Det blir en bra höst
Idag bar det av till Varberg och heldag med yoga. Hela kroppen känns alldeles urkramad.
Just nu sitter jag och laddar om inför morgondagens fortsatta yoga-eskapader ackompanierad av killar som spelar trummor och skriker metal. Ja, det är ett härligt liv man lever. Sällan långtråkigt.
Skickade alldeles nyss in en första jobbansökan. Brevbärare. Skulle passa mig fin fint. Tänk att få trampa runt på en cykel och fajtas med elementen. Vi får se vad det blir. Nästa vecka ska hur som helst höstens yogaverksamhet spikas, för då får jag besked om jag får tillgång till min nya större yogalokal.
Det blir en bra höst, jag känner det på mig!
Just nu sitter jag och laddar om inför morgondagens fortsatta yoga-eskapader ackompanierad av killar som spelar trummor och skriker metal. Ja, det är ett härligt liv man lever. Sällan långtråkigt.
Skickade alldeles nyss in en första jobbansökan. Brevbärare. Skulle passa mig fin fint. Tänk att få trampa runt på en cykel och fajtas med elementen. Vi får se vad det blir. Nästa vecka ska hur som helst höstens yogaverksamhet spikas, för då får jag besked om jag får tillgång till min nya större yogalokal.
Det blir en bra höst, jag känner det på mig!
fredag 12 augusti 2011
Som att gallra betorna liksom
I was born and bred in Skåne. Dock inte på Söderslätten, men strax söder om den småländska trädgränsen där sandåsar och blandskog kantar bördig åkermark.
Nåväl. Kom idag att tänka på det här med att luka betor, dvs rensa ogräs och gallra bort en och annan klen beta för att skapa utrymme åt storbetorna. Jag har aldrig själv gått runt och lukat, men har hört många skräckhistorier om att gå i gassande sol och rensa i raderna. Hårt jobb som resulterar i stora frodiga sockerbetor.
Idag har jag rensat litta. Jag sa upp mig från min trygga fasta tjänst för att få mer utrymme att växa på. En och annan svinamålla rycker man ju lite nu och då, men en ordentlig gallring är ett måste för god avkastning.
Bondbönan i mig regerar för tillfället och flertalet trädgårdsmetaforer snurrar i min skalle. Var på ayurveda-föreläsning i Varberg ikväll och lyssnade på Janesh Vaidya. Han liknade lycka vid fjärilar i en trädgård som kommer när blomman slår ut. Men vägen till lycka kräver en tålmodog trädgårdsmästare som metodiskt tar hand om sin planta genom att vattna och rensa ogräs. Först när knoppen slår ut kommer fjärilen flygande för att sedan när blomman vissnar försvinna igen. Och då sår man ett nytt frö.
Åter till sockerbetan. Idag lukas det inte så mycket på Söderslätten. Dagens konventionella odlingsmetoder använder sig av komplexa maskiner som ser till att betraden är lagom luftig och ogräset hålls i schack med lämpligt gift. Det är effektivast så. Men ingen fjäril gillar gift, så jag fortsätter att handgallra min trädgård och hoppas att de vackra fjärilarna ska gilla mina blommor....
Nåväl. Kom idag att tänka på det här med att luka betor, dvs rensa ogräs och gallra bort en och annan klen beta för att skapa utrymme åt storbetorna. Jag har aldrig själv gått runt och lukat, men har hört många skräckhistorier om att gå i gassande sol och rensa i raderna. Hårt jobb som resulterar i stora frodiga sockerbetor.
Idag har jag rensat litta. Jag sa upp mig från min trygga fasta tjänst för att få mer utrymme att växa på. En och annan svinamålla rycker man ju lite nu och då, men en ordentlig gallring är ett måste för god avkastning.
Bondbönan i mig regerar för tillfället och flertalet trädgårdsmetaforer snurrar i min skalle. Var på ayurveda-föreläsning i Varberg ikväll och lyssnade på Janesh Vaidya. Han liknade lycka vid fjärilar i en trädgård som kommer när blomman slår ut. Men vägen till lycka kräver en tålmodog trädgårdsmästare som metodiskt tar hand om sin planta genom att vattna och rensa ogräs. Först när knoppen slår ut kommer fjärilen flygande för att sedan när blomman vissnar försvinna igen. Och då sår man ett nytt frö.
Åter till sockerbetan. Idag lukas det inte så mycket på Söderslätten. Dagens konventionella odlingsmetoder använder sig av komplexa maskiner som ser till att betraden är lagom luftig och ogräset hålls i schack med lämpligt gift. Det är effektivast så. Men ingen fjäril gillar gift, så jag fortsätter att handgallra min trädgård och hoppas att de vackra fjärilarna ska gilla mina blommor....
torsdag 11 augusti 2011
Plantor trivs bäst i solen
Jag har en dröm som allt för sällan tillåts ta plats. Den knuffas in i ett litet hörn eftersom den är lite opraktisk att förverkliga. Den kräver en del arbete och många stora modiga steg.
I över ett år har jag trots allt vattnat min lilla dröm där den står i sitt hörn. I detta nu inser jag att den måste få full uppmärksamhet, att den måste ut i ljuset, annars kommer den att vissna och dö, och jag med den.
Så därför har jag tåtat ihop min avskedsansökan. Imorgon är det dags att ge drömmen mer utrymme och näring. Imorgon säger jag upp mig och resten får lösa sig bäst det vill.
I över ett år har jag trots allt vattnat min lilla dröm där den står i sitt hörn. I detta nu inser jag att den måste få full uppmärksamhet, att den måste ut i ljuset, annars kommer den att vissna och dö, och jag med den.
Så därför har jag tåtat ihop min avskedsansökan. Imorgon är det dags att ge drömmen mer utrymme och näring. Imorgon säger jag upp mig och resten får lösa sig bäst det vill.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)