Rock'n roll och halleluja!

Idag var det dags för informell och trevlig överlämning av min väl ingångna tjänst. Träff vid Espresso House på Kungsgatan. "Jag har brun jacka och svart mössa på mig". Kändes som att vänta på en blind-date. Lite fika och prat senare kunde jag med värme konstatera att min ersättare är både trevlig och klok, så bildningens upplysande hjul lär snurra vidare fram genom våren och snåren.

Advent betyder ankomst. Dagarna blir mörkare och midvintermörkret når sitt absoluta klimax. Messias efterlängtade födelse predikas och löftet om pånyttfödelse lindas in och placeras i krubban. Vikingarna blotade med förhoppning om att få återse solen i sin fulla värmande glans. Idag blev det så definitivt. Ett beslut och ett löfte håller på att bli verkställt. En cykel finner sitt slut för att rulla in i ett nytt flöde och ett nytt varv. Tiden rullar på. Känner mig tre ton lättare och fick sova tupplur bara för att landa i känslan av att vara en bantad version av ett tyngre jag. Låt den sista gungande veckan rulla in. Sedan vidare mot längre dagar och kortare nätter.

Det där med jul känns på riktigt i år! Äkta och innerligt. Julen smakar tacksamhet, doftar gemenskap och låter ödmjukt. Inga pengar i världen kan tillfredställa mina sinnen. Året som gått har varit en sjuhelvetes resa fylld av skärseld, hjältedåd, förtvivlan, insikter och mirakel. Ingen turbin i världen kan skapa den kraft som rinner i kölvattnet av det som blev. Och så länge som tårarna tvättar och hjärtat slår med värme i det som är, har varit eller ska bli så kan sinnet njuta av det överdådiga livet erbjuder. Rock'n roll och halleluja!