Grön tsunami!

För någon vecka sedan fick mitt skrivprojekt ett arbetsnamn: Bonden är död. Leve bonden! Eftersom hela min varelse är genetiskt präglad av lantbrukarkultur och husmorspraktiskt tänkande så inser jag att det är lika bra att gräva där mina fötter står. Ibland kan det vara jävligt illaluktande och dyngigt på ens ståplats när man kollektivtrafikspendlar och lägger livspussel i storstadsdjungeln. Min omgivning reagerar starkt på min bondiska präktighet och mitt snusförnuftiga lugn när SJ-tåget inte kommer i tid på grund av väder eller mänsklig faktor. Så jag kramar de trädgårdsjordiga morötterna och stövlar runt med Tretorn i den gröna sköna förortsträdgården och tänker att naturens lagar regerar fett.

Jag älskar doften av vårgödsling och anser att varje köttätare ska kunna se sin mat i ögonen. Provocerande - räkna med det! Visst spolar jag bort dyngan och sprutar på lite förförisk parfym vid findukade middagstillställningarna för att passa in i mainstream-samtalen, men i bakhuvudet så VET jag ju vad det är som skapat maten på bordet och hur det påverkar sin omgivning. Mat är politik som gifter sig ofint med    villaförortens tempo och galna överlevnadshälsa. Ofta rör jag välparfymerad runt i matpolitiksgrytan och möts av blickar som ser en utomjordings skepnad. Då tystnar jag till lite grann och smyger diskret med i den CE-märkta mittfåran, för att plocka upp tråden igen vid annat tillfälle när hormonbehandlad vattenmelonen blivit uppäten.

Häromdagen dök hur som helt ännu en våg in i den populärkulturella matdebattens vardagsrum: Fredrik Colting släpper boken Mjölkrevolutionen! som lär upplysa mjölk-Sverige om både det ena och andra. Det svenska mejeriklimatet är i gungning och nu rullar ännu en boll in i leken. För att skapa nytt krävs undergång. Bonden är död. Leve bonden!

Jag fortsätter min resa mot egen utopi. Det kommer kanske inte att göra mig ekonomisk oberoende. Men någon stans är det kunskap om livet som för hållbar utveckling framåt, äkta kunskap som inte är kommersiell och sensationsstyrd. Så jag stoppar fötterna i skorna och springer ut i dagens duggregn och ser vad jag kan lära om livet idag. Det är nåt grönt skönt på gång!