Biomekanik och kompostkultur

Det finns två saker jag verkligen gått igång på idag: biomekanik och kompostkultur. Udda kan tyckas, men mitt nya val här i livet har släppt loss mina antenner rejält och jag fångar upp enkla ting som blir till kärleksförklaring. Att vara mer lojal gentemot familjen i kombination med ökat fokus på kroppsarbete i form av yoga och trädgårdsarbete får en att bli ödmjuk inför skapelsen. Nyfrälst? Javisst! Det är jag alltid med jämna mellanrum.

Idag lockade det underbara septembervädret ut familjen i trädgården. Vår plan var att vara hemma och rusta trädgården för hösten. Friggebodens ytskick skulle målas, ett plank skulle få färg, en rabatt skulle avvecklas och en söndag skulle förbereda oss för en ny vecka. Ungarna skrotade runt och varvade spontanlek med uttråkning. En hälsosam söndagsblandning helt enkelt. Penseln gick varm och skottkärran flyttade växter och jord. En avslutande tur med gräsklipparen och trädgården ser nu ut som hämtad ur en våt inredningsdröm...typ.

Lunchen fick den lokala pizzerian producera. Idag fanns minsann ingen tid till att stå i köket och koka måltider. Det vara utenjut som gällde och familjemys på gräsmattan. Under tiden som falafelrullen gottade till sig i magen passade jag på att studera lite yoga-anatomi. Imorgon drar hösten yogakurs igång och det var på sin plats att friska upp det biomekaniska minnet. Jag är så otroligt imponerad över kroppens finurlig uppbyggnad. Ju mer jag studerar det, desto mer impad blir jag. Yogan är ett härlig verktyg när det gäller att städa i en obalanserad kropp. Ingen har en standardiserad, "normal" kropp. Alla bär på sina skavanker och obalanser. Och yogan har verktygslådan som finjusterar vardagens snedbelastningar. Oftast är det så lite som krävs för att skapa väl avvägd balans. Det gäller bara att hitta rätt bland alla kroppsdelar och stänga av kommandocentralen lite nu och då.

Frodig grönska kräver näring. Trädgårdens kompost blev idag med en tredje komposteringsstation. Tidigare har systemet byggt på att två komposter ansvarat för ett år vardera, dvs fas ett och två i en två-årscykel. Idag delade jag upp den andra fasen i två delfaser. Den drygt ettåriga kompostmassan(?) vandrade från sin tunna (där fas två påbörjats) till en pallkrage med plasttak, för att där få sin slutbearbetning. Och halleluja vad vacker den blivande kompostjorden var! Luktfri och välberbetad rörde den på sig i bokstavlig bemärkelse. Ja, jag lovar att det var den vackraste komposten jag någonsin sett. Vilket myller av liv! Det måste vara alla fältbiologers våta dröm att få till en sådan kompostkultur. Jag är stolt över daggmaskarnas, gråsuggornas och alla andra mikroorganismers idoga arbete. Jag ska göra allt i min makt för att vinterns slutfas i kompostcykeln ska förbereda fin näring till nästa års odlingsbäddar. Jag drömmer om en grön vår....

Ibland blir jag lite smårädd för mig själv när jag reagerar så starkt på vacker biomekanik och levande kompostkultur, men så inser jag att det nog faktiskt trots allt är jag som är den normala. Jag älskar muskler och mylla. Prylar av plast saknar liv.