Det blev en höstdag vid havet. Oj vad vi gillar lediga luckor i en ganska hektisk höstvardag. Det kräver sin energi att jobba jobbet, utbilda sig, planera framåt och hinna med familjen. Just nu är min man den stora hjälten och stöttepelaren. Han ger mig utrymme att satsa på mina irrationella instinkter och utveckla återuppväckta intressen som inte låter sig tystas ner. Mina killar förankrar mig i verkligheten. Mitt inre driv vill ofta rusa iväg för att utforska, upptäcka och utveckla. Men mina två små frön vet hur de ska plocka ner sin mor på jorden. Med varm korv i termos och ett paket kakor tog vi oss runt Amundön och livet var så där underbart som det blir i kontrasternas territorium. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar