Det är snoriga dagar i november och det blev två hemma-dagar på en vecka. Men vad gör väl det. Livet rullar vidare på alla plan och med perspektiv i bagaget så inser man att en förkylning är en skonsam dal.
Ambitionskurvan börjar lägga sig inför nyårets nysatsning. Börjar bli skönt ödmjuk och realistisk och det ger bästa bränslet. Tre dagar utan kaffe gör sitt och fötterna står stabilt i mullen. Bävar för jobb-orkanen som kommer att greppa tag i min verksamhet på måndag, men jag vet ju att det handlar om en månad. Sedan blir jag kanske inte rik, men mycket trevligare.
Har haft en heldag med killarna idag. Skogspromenad, café-fika, bio och fredagsmys i bruna soffan. Som alltid är de en gåva och en plåga. Tiden utan barn utmanade på annat plan, det är nu man lever på riktigt. Vissa kallar det mindfullness, jag kallar det att vara småbarnsmorsa. Och det gillar jag. Så många nya sidor av mig har dykt upp, på gott och ont. Det är nu jag har hejdlöst stoff till den den den fantastiska romanen som ska bli en klassiker. Om Gud vill och galoscherna håller.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar