Som att gallra betorna liksom

I was born and bred in Skåne. Dock inte på Söderslätten, men strax söder om den småländska trädgränsen där sandåsar och blandskog kantar bördig åkermark.

Nåväl. Kom idag att tänka på det här med att luka betor, dvs rensa ogräs och gallra bort en och annan klen beta för att skapa utrymme åt storbetorna. Jag har aldrig själv gått runt och lukat, men har hört många skräckhistorier om att gå i gassande sol och rensa i raderna. Hårt jobb som resulterar i stora frodiga sockerbetor.

Idag har jag rensat litta. Jag sa upp mig från min trygga fasta tjänst för att få mer utrymme att växa på. En och annan svinamålla rycker man ju lite nu och då, men en ordentlig gallring är ett måste för god avkastning.

Bondbönan i mig regerar för tillfället och flertalet trädgårdsmetaforer snurrar i min skalle. Var på ayurveda-föreläsning i Varberg ikväll och lyssnade på Janesh Vaidya. Han liknade lycka vid fjärilar i en trädgård som kommer när blomman slår ut. Men vägen till lycka kräver en tålmodog trädgårdsmästare som metodiskt tar hand om sin planta genom att vattna och rensa ogräs. Först när knoppen slår ut kommer fjärilen flygande för att sedan när blomman vissnar försvinna igen. Och då sår man ett nytt frö.

Åter till sockerbetan. Idag lukas det inte så mycket på Söderslätten. Dagens konventionella odlingsmetoder använder sig av komplexa maskiner som ser till att betraden är lagom luftig och ogräset hålls i schack med lämpligt gift. Det är effektivast så. Men ingen fjäril gillar gift, så jag fortsätter att handgallra min trädgård och hoppas att de vackra fjärilarna ska gilla mina blommor....